.....
Tänkte på en sak ikväll....
När man inte har dom människorna runt sig som man är van att alltid ha nära till hands så tror jag man uppskattar dom mer... de låter säkert jättedumt, men jag tror att ju mer man saknar någon desto mer äkta är det...
Skulle man inte sakna nån som "försvinner" så varför ska man ens lägga energin på att umgås med personen när man är nära...
Sen när de kommer till att fixa saker, som till ex så krångla min tv med boxen o hela fadderullan häromdan, då måste jag ju fixa de själv. Hade annars vart så lätt å smidigt att ringa nån som kom över fram o tillbaka o fixa de åt en lixom... men de funkar ju inte så längre, om de inte är nåt jätteallvarligt då...
Vill bara säga att jag laga tvn o boxern heeeelt själv!!!
Man växer i sig själv tror jag att inte alltid ha de så enkelt för sig. De måste bli lite motgångar för att man ska klara saker...
Sen på bara de här tre veckorna har jag blivit mkt lugnare faktiskt...känner mig mer sansad som person...
Ja för så är det :)
Nä, har haft en trevlig dag idag iaf... varit hos mormor o ätit o vart på Polisen o lite så... så nu äre bara å vänta o se :)
Ska kolla på ett avsnitt av Rederiet... me like!
Puss o kram
Det är så sant som det är sagt =)
