Tiden går så otroligt fort....
Idag för exakt två månader sen fyllde jag 23. Jag jobbade min sista dag på städet. Jag låste för sista gången dörren på Majorsallen, min gamla lägenhet i Lidköping. Jag kramade om Emilia med tårar i ögonen en sista gång innan jag åkte ut till Filsbäck för att inte åka till Lidköping på ett tag.
Helt sjukt ändå va tiden går fort... två månader lixom, och egentligen vilket käslomässig kaos de va i mig då!
Flytta va nånting jag verkligen har velat göra sen studenten och det har känns så självklart att jag ska göra de...men sen när det väl drog ihop sig, sista träffen med alla kompisar...så kanske de inte kändes så självklart längre...
När jag kom till Filsbäck på kvällen och allt va klart så bara kom tårarna. Jag skulle lämna Lidköping! De va definitivt då. Jag hade en längenhet som väntade på mig i Ånge och massa vänner som väntade! Ett nytt äventyr skulla ta sin början!
En nystart, inte gå å stampa på samma ställe längre. Uppleva nåt nytt och framförallt göra nåt nytt.
Så kom jag då till Ånge. En liten by i norrland där jag tillbringat en stor del av mina lov, helger o semestrar.
Hittills har jag trivts väldigt bra. Första månaden va så otroligt skön. Känns som att jag kom ikapp mig själv. Kom ikapp med vad jag känner för saker och ting. Sen fick jag jobb. Jag behöver inte gå å städa längre, även om jag kanske skulle kunna tänka mig de sen, men nu får jag göra nåt nytt, lära mig nånting annat. En ny erfarenhet. Och jag vet att om jag hade bott kvar i Lidköping så hade jag fortfarande tjatat om att jag vill flytta, sluta städa men jag vet även att jag inte skulle gjort något åt saken. Jag hade gått där på jobbet och känt mig irriterad, på egentligen ingenting utan bara på situationen! Jag hade känt mig som ett djur i en bur som går runt runt runt i hjulet utan att stanna upp.
Första dagarna på jobbet här i Ånge va inte alls kul egentligen. Visst, de va kul men svårt.
Då kom funderingarna upp igen... Gjorde jag rätt? Jag borde bott kvar i Lidköping och fortsatt städa för de e ju de jag kan?!
Men nu släpper de allt mer och mer...allt blir lättare och på så sätt roligare. Allt nytt är väl svårt och nervöst och spännande i början?! De tror jag iaf!
Och jag har fått jättesöta nya vänner här som jag inte kände förut. Man gör saker hela tiden känns de som, visst, ibland kan de bli lite udda saker men det är nya saker och roliga saker och sånt som jag inte gjorde i Lidköping :)
Det är ett helt annat liv häruppe om man jämför med Lidköping. Och jag trivs med både och.
Det man oxå märker när man flyttar är nog faktiskt vilka som betyder nåt för en och kanske vad man betyder för andra.
Har fått jättenära och bra kontakt med vänner som jag hade i Lidköping, men som jag inte kände så bra innan jag flyttade och tvärtom. Dom jag kanske trodde att jag aldrig skulle tappa kontakten med har jag glidit mer o mer ifrån, vilket är synd, men när man känner att man själv får ta kontakt hela tiden ger man lätt upp. Det är inget kul att tvinga sig på folk.
Och sen finns de som som finns för en i vått och torrt och som jag aldrig kommer bryta kontakten med, vart man än befinner sig på jordklotet.
Och dom vännerna betyder så otroligt mycket. Att veta att man alltid kan ringa, när det än är.
Det är mycket man märker som förändras, mycket som man tagit för givet...
Så när är det dax att fälla ut sina vingar och börja ett nytt äventyr då?
Just nu vet jag inte de alls... men som jag alltid har sagt och tror att dom flesta är medvetna om är att Ånge är en mellanlandning eller va jag ska kalla de. Kändes bra att komma hit, till något nytt men ändå tryggt. Nånting jag kände.
Just nu saknar jag mina föräldrar något otroligt mkt och de känns som att jag knappt kan vänta tills de blir midsommar så jag får krama om dom! Och att mamma sedan följer med mig upp några dagar. Och att mamma o pappa kommer hit tillsammans lite längre fram i sommar. Jag längtar verkligen jättemycket efter de just nu!
Jag vill bara tydliggöra att jag trivs otroligt bra här! Trivs med jobbet, min släkt, mina vänner! Ångrar inte alls att jag flyttade men man kan ju inte vara för stolt heller och inte säga att jag inte saknar Lidköping en del.
Men det är väl inte så konstigt heller. Allting jag gjort har kretsat kring Lidköping sen jag var 5 år. "En del av mitt hjärta kommer alltid slå för Lidköping"
Känns som att det blev ett konstigt inlägg och jag hoppas att ni förstår mig rätt när ni läser!
De jag egentligen ville få fram va att tiden har gått fort. På två månader har det hänt mycket tycker jag. Och allt har lixom löst sig så bra. Jag va inte utan jobb i mer än en månad typ och vänner har jag fått som jag har roligt tillsammans med. Skulle inte vilja ha missat de här alls!
Sitter just nu på taket och skriver. Solen gassar på och jag har bränt mig på bröstet! Lyckat!
Har haft en toppendag ihop med min mormor idag, och va jag har skrattat. Hon är ganska rolig ibland hon :)
Nu ska jag lägga ifrån mig datorn, lägga mig ner på taket och sola lite till :)
Ps. Jag saknar mina vänner oxå, massor!!
Hej hej
Helt sjukt ändå va tiden går fort... två månader lixom, och egentligen vilket käslomässig kaos de va i mig då!
Flytta va nånting jag verkligen har velat göra sen studenten och det har känns så självklart att jag ska göra de...men sen när det väl drog ihop sig, sista träffen med alla kompisar...så kanske de inte kändes så självklart längre...
När jag kom till Filsbäck på kvällen och allt va klart så bara kom tårarna. Jag skulle lämna Lidköping! De va definitivt då. Jag hade en längenhet som väntade på mig i Ånge och massa vänner som väntade! Ett nytt äventyr skulla ta sin början!
En nystart, inte gå å stampa på samma ställe längre. Uppleva nåt nytt och framförallt göra nåt nytt.
Så kom jag då till Ånge. En liten by i norrland där jag tillbringat en stor del av mina lov, helger o semestrar.
Hittills har jag trivts väldigt bra. Första månaden va så otroligt skön. Känns som att jag kom ikapp mig själv. Kom ikapp med vad jag känner för saker och ting. Sen fick jag jobb. Jag behöver inte gå å städa längre, även om jag kanske skulle kunna tänka mig de sen, men nu får jag göra nåt nytt, lära mig nånting annat. En ny erfarenhet. Och jag vet att om jag hade bott kvar i Lidköping så hade jag fortfarande tjatat om att jag vill flytta, sluta städa men jag vet även att jag inte skulle gjort något åt saken. Jag hade gått där på jobbet och känt mig irriterad, på egentligen ingenting utan bara på situationen! Jag hade känt mig som ett djur i en bur som går runt runt runt i hjulet utan att stanna upp.
Första dagarna på jobbet här i Ånge va inte alls kul egentligen. Visst, de va kul men svårt.
Då kom funderingarna upp igen... Gjorde jag rätt? Jag borde bott kvar i Lidköping och fortsatt städa för de e ju de jag kan?!
Men nu släpper de allt mer och mer...allt blir lättare och på så sätt roligare. Allt nytt är väl svårt och nervöst och spännande i början?! De tror jag iaf!
Och jag har fått jättesöta nya vänner här som jag inte kände förut. Man gör saker hela tiden känns de som, visst, ibland kan de bli lite udda saker men det är nya saker och roliga saker och sånt som jag inte gjorde i Lidköping :)
Det är ett helt annat liv häruppe om man jämför med Lidköping. Och jag trivs med både och.
Det man oxå märker när man flyttar är nog faktiskt vilka som betyder nåt för en och kanske vad man betyder för andra.
Har fått jättenära och bra kontakt med vänner som jag hade i Lidköping, men som jag inte kände så bra innan jag flyttade och tvärtom. Dom jag kanske trodde att jag aldrig skulle tappa kontakten med har jag glidit mer o mer ifrån, vilket är synd, men när man känner att man själv får ta kontakt hela tiden ger man lätt upp. Det är inget kul att tvinga sig på folk.
Och sen finns de som som finns för en i vått och torrt och som jag aldrig kommer bryta kontakten med, vart man än befinner sig på jordklotet.
Och dom vännerna betyder så otroligt mycket. Att veta att man alltid kan ringa, när det än är.
Det är mycket man märker som förändras, mycket som man tagit för givet...
Så när är det dax att fälla ut sina vingar och börja ett nytt äventyr då?
Just nu vet jag inte de alls... men som jag alltid har sagt och tror att dom flesta är medvetna om är att Ånge är en mellanlandning eller va jag ska kalla de. Kändes bra att komma hit, till något nytt men ändå tryggt. Nånting jag kände.
Just nu saknar jag mina föräldrar något otroligt mkt och de känns som att jag knappt kan vänta tills de blir midsommar så jag får krama om dom! Och att mamma sedan följer med mig upp några dagar. Och att mamma o pappa kommer hit tillsammans lite längre fram i sommar. Jag längtar verkligen jättemycket efter de just nu!
Jag vill bara tydliggöra att jag trivs otroligt bra här! Trivs med jobbet, min släkt, mina vänner! Ångrar inte alls att jag flyttade men man kan ju inte vara för stolt heller och inte säga att jag inte saknar Lidköping en del.
Men det är väl inte så konstigt heller. Allting jag gjort har kretsat kring Lidköping sen jag var 5 år. "En del av mitt hjärta kommer alltid slå för Lidköping"
Känns som att det blev ett konstigt inlägg och jag hoppas att ni förstår mig rätt när ni läser!
De jag egentligen ville få fram va att tiden har gått fort. På två månader har det hänt mycket tycker jag. Och allt har lixom löst sig så bra. Jag va inte utan jobb i mer än en månad typ och vänner har jag fått som jag har roligt tillsammans med. Skulle inte vilja ha missat de här alls!
Sitter just nu på taket och skriver. Solen gassar på och jag har bränt mig på bröstet! Lyckat!
Har haft en toppendag ihop med min mormor idag, och va jag har skrattat. Hon är ganska rolig ibland hon :)
Nu ska jag lägga ifrån mig datorn, lägga mig ner på taket och sola lite till :)
Ps. Jag saknar mina vänner oxå, massor!!
Hej hej
Kommentarer
Postat av: Rosanna
sv: Tack så hemskt mycket! :D
Postat av: Åsa
Det känns som att vi sitter lite i samma båt. Jag kan förstå väldigt mycket av det du skriver. Man vill liksom vara på två ställen samtidigt, både uppleva nya ställer och testa på nya saker i livet men ändå vara hemma i Lidköping med alla nära och kära! Ska bli kul att träffas vid midsommar =)
Postat av: Emilia
Saknar dig också!! Uscha va jobbigt det va att krama dig hej då... Men som du säger, tiden har gått jättefort!! Men snart kommer du hem en liten sväng och det ska bli sååå kul att ses! :)
Trackback
